Mitt Värmland - i mina ögon sett ....: Spårmarkens Theo - min sextonde månad

Hej, Theo här, jag har nu påbörjat min sextonde månad, börjar blir riktigt stor faktiskt.

De allra flesta dagarna tillbringar Akito, jag och matte i skogen här.

De här konstiga djuren gick ute på gärdet, låångt borta och matte trodde nog att jag skulle springa dit. Men icke, sånt gör inte jag.

Jag strosar runt här istället. Så här!

Den 4 oktober åkte vi faktiskt tillbaka hem, ja där jag var hemma förut - Bäckhagen. Vi gick bortåt skjutbanan. Den vägen är verkligen hemmavägen tycker jag.

Men annars var det sej likt.

Över sjön tittade vi en stund när vi var på väg hem, ja nya hemma liksom.

Då vi kom hem blev matte alldeles till sej ... varför? Jo hon såg regnbågen och hon tyckte det var sååå vackert ... jaja det är väl rätt fint tycker jag också.

-- X --

Några dagar därefter, den 6 oktober, skulle vi åka till favoritplacet - hem till Louise förstås. Men vi höll inte på att komma iväg för matte tyckte det var så vackert ... från våran lilla trappa sett. Dimma över dalen ... jodå, det är väl fint ... visst.

Men inget går upp mot att få hälsa på min mamma och mina syskon .... åh så roligt. Vi stack ner till sjön på en gång när vi kom dit. Kolla skitiga hundar! (men glada!!!)

Sedan tog matte några riktigt bra bilder. Häftiga! Louise ropade på oss och matte stod emellan och fotade.

Här är jag! Ser du vad jag menar med häftigt!

Här är vi allihop.

Åh jag igen! Längst till höger!

Men det var allt bra kallt faktiskt. Så gick vi hemåt igen.

-- X --

Dagen efter trodde jag inte det var sant ... vi åkte till Louise igen! Nu skulle vi ha kennelträff med att grilla korv och så ..... det är gott!

Men först var det ett spår förstås.

Efter det blev det korvgrilla av ... men jag och Akito fick inte följa med upp i skogen igen .... vi fick sitta i bilen, människorna skulle ha lugn och ro sa matte ... SNOPET!!!

Sedan åkte vi hem, men matte köpte nya hundben åt mej och Akito som vi fick när vi kom hem så det slutade rätt bra i alla fall.

-- X --

Vet du vad .... Malin, min syster, hon drar in en massa djur. Katter gör det säger matte. En liten mus lyckades ta sej ur Malins mun på något sätt och matte fångade den i en liten håv. Hilda tyckte att vi skulle fota den innan den fick komma ut igen. Här håller hon den på armen. Modig tjej.

Det var ett himla ståhej tycker jag, bara för en mus. De la den på en spegel och fotade den också. Ja jag säger då det.

-- X --

En dag när vi var nere på gärdet, den 10 oktober så skrattade matte åt mej ..... se sån stil jag har!

Försök hålla reda på fyra ben du!

Sedan sprang vi.

Jag stilade!

Sedan, vad gjorde vi då tror du? Jo vi sprang mer förstås, vi gillar det Akito och jag.

Vem kom då smygande efter oss? Jo syrran! (de säger att det är våran syster men jag är inte riktigt övertygad om det faktiskt!)

Jag tror inte på det helt enkelt.

-- X --

Kolla vad enkelt det är ibland .... att få ner lillbrorsan menar jag.

Sedan sprang vi ... förstås.

-- X --

Den 11 oktober på eftermiddagen ringde det på telefon och så sprang matte ut med kameran. Vi fick inte följa med. Kan du gissa vad det här är?

Jo du, det är vargskit! Åh det fotar min matte ..... *suckar*.

Spåravtryck.

Det var det hon for i väg och gjorde. Ibland förstår jag mej inte på henne ....

-- X --

Kellie, var iväg den 13 oktober och gjorde sin MH test. Hon imponerade på matte ..

-- X --

Åh jag bär pinnar .....

åh vi springer ...

-- X --

Den 24 packar matte in oss i bilen och vi drar ivägde. Långt upp bland tjärnarna där vi möter en kompis till matte, nu ska de plocka sådana röda bär på mossarna. Jippiiiee ... det är kul.

Sedan lät det uppifrån himlen, jättekonstigt ..... såja Theo sa matte ... det är bara fåglar, gäss, för de kacklar inte så förfärligt som andra fåglar kan göra. Men visst ser det knepigt ut det där.