Idag jättefint väder. Idag ska vi vara hemma och inte åka någonstans sa matte. Vi skulle gå neråt bäcken sa hon och det är ju helt okej för mej. När vi kom dit så skulle vi över och det var inga problem. Ja för Akito lite men ... nåja, han tog sej över till slut, fast han plurrade faktiskt. När är svanstippen på honom ... ha ha ha.
Men därnere var det jättehärligt.
Det går faktiskt att leka med Akito numera. Han växer till sej. Det kunde man inte tro.
Det finns lite snö kvar. Jag gillar den! Matte också säger hon, vi blir inte så skitiga då. Ja ja ...
Bron låg kvar där den brukar ...
När vi kom tillbaka hem lekte vi i trädgården, full fart!
Ännu mer fart. Den här bilden gillar matte!
Det är jag!
Fint nere i skogen idag!
--X--
Så var det lugnt några dagar, matte jobbat och vi har varit hos matte Kristin. Det är full fart när vi är där. Tycker det är kanon där hos dem.
Onsdagen den 7 mars, vi går ut på lunchturen matte, jag, Akito och så syrran Malin förstås. Du är allt en riktig spårmarkare du säger matte .... när jag drar i rötter och sånt.
Här försöker jag visa Akito var matte och jag går över bäcken. Han fattar ingenting.
Han vill gå sin väg han.
Till slut kommer han över han också. Men det tar sin tid ...
Nu ska jag visa upp mej tycker matte, en fin bild ska vi ha! (det gula som hänger i halsbandet är en röd liten lampa så att jag syns på kvällarna när vi är ute för kännedom.)
Malin, syrran du vet, hon ska alltid vara med. Vi jagar på henne då och då men hon kommer ifatt. Det är okej tycker jag.
När vi kom hem låg det en liten näbbmus på gräsmattan. Akito gillar att tugga på sådana och matte blir smått galen på honom. Hon la upp den i den stora eken framför huset. Det såg Akito och han satt där och vaktade på den.
Jag har väldigt långa ben och det är bra att ha när man ska hoppa över hinder. Kolla här!
Sedan sprang jag omkring med pinnen så det stod härliga till. Bra daag!
--X--
Torsdagen efter det är en vanlig dag.
Matte och Akito är ute och spårar, jag får vara ensam. Det är inte så kul alltså. Men efter en kort stund kommer de tillbaka och Akito är så jäkla uppblåst alltså. Han har spårat! *suck* den korta stunden kan han väl inte ha spårat så långt tänkte jag. Det luktade misstänkt köttbulle nere i dalen, jaha det fick han.
Så kom vi till bäcken igen och han höll inte på att kunna ta sej över, magen, full av köttbullar, tog väl emot antar jag ... *mutter mutter*. Men jag skuttade över lätt och elegant.
--X--
Något kul har hänt! Ja egentligen är det något gammalt men inte har jag sett den. Det hänger en grej i eken framför huset, en jättekul sak. Man kan dra i den, man kan hänga i den, ja man kan göra massor med den. Det är en lian, sa matte, och den har hängt där långt innan du var född lille Theo, sa hon. Det har den väl inte, jag har inte sett den tidigare i alla fall, tänkte jag.
Här ska du få se vad roligt man kan ha med den! Det är jag som hoppar och skuttar. SKITKUL!
Akito vill vara med, men det får han icke!
--X--
Idag, tisdag den 13 mars, fortsatte mina övningar med lianen. Akito skulle också testa.
Han hinner ju inte med alltså!
Ta det lugnt lillen!
Tänkte ett tag att matte skulle komma hit. Men icke! Hon fattar ju ingenting.
Sedan tog vi en sväng neråt dalen och gick över bron.
Oj vad jag hoppade till här, det var något som flög iväg. Det är bara en duva lille Theo, sa matte .... tror hon ja ...
Sedan tog jag ett snack med Akito om det bästa vadstället, du ska gå här, sa jag till honom. Tror du han gjorde det??
Du får väl kolla i hans blogg hur han gjorde.
--X--
Dagar kommer och dagar går, brukar matte säga och det får jag väl hålla med om. Söndagen den 18 mars var himla kul. Dagen innan kom Elin och Hilda hit, våra småmattar. De sov över här hos oss och de är alltid på G med någonting. Min lian du vet, den lekte de och jag med så det stod härliga till. Här drar jag dem båda, jo det gör jag. För jag är stark! Det ser du ju.
Sedan tog vi oss en sväng, den vanliga svängen här nere vid bäcken.
Det är lite mer fart på dem än det är på matte om jag får säga så ... ja det får jag! Även om jag inte får det så gör jag det ändå.
Så kom vi till bäcken också. Akito tog sej över rätt fort den här dagen och här tror han att han smyger på mej .... *suck*.
Skuttade lite fram och tillbaka, Elin och Hilda ville vara kvar där en stund, det är ju helt okej för mej för jag tycker det är kul där nere.
Jag tror jag håller på att bli en vattenhund!
Elin och Hilda härjade också. Det var jättekul att de var med. Matte hon brukar sitta på en stubbe och fota bara. Ja det gjorde hon ju nu också men inte mina småmattar, dem är det fart på ska jag säga.
Ibland går det ju inte så bra förstås.
Men får ju inte hindra en från att ha kul!
Sedan drog Elin o jag i lianen igen.
När hon tröttnat så fortsatte jag. Själv tröttnar jag inte alls på roliga saker.
--X--
Idag på lunchpromenaden, torsdag 22 mars, så hittade jag en världsbra pinne! Den var lite lång och jag var tvungen att bli riktigt ilsken för att få med den. Men skam den som ger sej.
Den bar jag med mej hela vägen runt.
Över bron!
Genom skogen och förbi retsamme lillbrorsan.
Över hygget. Ser du att den har blivit kortare? Akito försökte ta den för mej och jag vred till ordentligt. Då gick den av. Men tror du att han bar med sej sin del? Icke icke. Han är så släpphänt alltså.
Över bäcken. Se så fint jag tar mej över. Det kan man kalla för bra balans!
Var ju bara tvungen att retas lite med Akito i skogen också. Det är alltid kul!
Matte tog pinnen och kastade över den igen. Så det var faktiskt lite knepigt att hitta den igen. Men vem är det som aldrig ger sej?? Jag förstås, jag ger mej icke!
Leta leta ... kul det!
Så när vi kom hem igen så ville matte gå in. Gå in! Va sjutton ... lek med mej istället ...
--X--
Får väl tala om att matte fotar inte bara mej och Akito. Sånt här blir det också då och då.
En bofink el nåt ...
Hjortar på vägen hem på morgnarna efter jobbet och älgar går också bra att fota tycker hon.
En dag såg vi fyra stycken på samma gång, det tyckte hon var häftigt.
-- X --
Sista dagen på min nionde månad så var vi upp till Louise igen. Favvoplacet. Men hujedamej så annorlunda det såg ut .... var är delar av skogen???? Vi såg oss omkring men ....
Det var jättekonstigt ....
Hemma hos Louise hade två nyingar dykt upp ... Caiser och Cayli ska de heta.
Att de bara kan dyka upp alltså .....
--X --
