Daniel gillar att skrämmas! Blev jag rädd? No no no.
Som så ofta förr var jag snabbare än mattes kamera. Här har hon fått med bara halva mej och ett gammalt träd.
Var tror du matte var på väg? *suck* jo ner till bäcken såklart. Där var det så mycket vatten och Daniel höll på att halka ner så det var ju en himla tur att jag stod där jag stod och stöttade honom lite.
Försöker smyga på Daniel. Det gick väl sådär ...
Så hittade Daniel en gren, jaaaah jag vill vara med!
Det var en gren som heter duga det.
Efter en jättekort stund så gick matte och Daniel hemåt ... snopet.
Men då blev det leka av i trädgården istället. Japp. Bita!
Vinna!
Sedan, hör och häpna, ville matte vara med och leka!! När hände det? Hon står ju och klickar i den där kameran annars.
Då jäklar gäller det att ta i för kung och fosterland, och det gjorde jag. Hoppa hööögt ville hon, men då träffade jag henne i magen med framtassarna så det blev inte så värst högt. Hon vek sej lite så att säga. Just my point!
Sedan gick jag och Daniel en sväng - BRA första dag på nya året!
--X--
Idag är det den andra dagen på året - inget speciellt har hänt. Jo jag har träffat min farsa idag förresten, han skulle fixa till några småsyskon till mej. Det fick jag ju inte vara med på i och för sej men här kommer min farsa Tiger på bild. Polishunden Heratorpets Tiger.
Här är tjejen han fjäskade för. Se så han bär sej åt min farsa!
Jag fick sitta i polisbilen en lååång stund. Jag, Theron och Troll.
En rätt hyfsad dag i alla fall.
--X--
Vet du vad en soffpotatis är? Inte visste jag det men matte kallar mej, Daniel och Elin för det .... nördar .... en slappardag är inte helt fel tycker jag.
Dagen efter det, den 4 januari åkte vi hem till Louise. Jag gillar verkligen det stället. Och vi sprang så fort att matte inte hann med att ta sina "fina bilder". Jädrans vad vi sprang.
Dagen efter det så slappade vi igen, det börjar bli jobbigt att slappa måste jag säga. Bättre att vara ute och härja men se det höll inte Daniel och Hilda med om .... jäkla soffpotatisar! Slappisar!
Nu har jag verkligen fått nog, försökte jag få matte att förstå. Hon verkade begripa mitt vanvettiga beteende för alla tre klädde på sej och gick ut. NER TILL BÄCKEN ... ja ja, en får väl vara nöjd med det lilla. Men till och med min syster, ja hon sägs ju vara det följde med ner dit.
Hon försvann inte ens när jag fick syn på henne. Kolla så stor jag blivit!
Nere vid bäcken hängde det några läskiga saker, jag har då aldrig sett något liknande. Men matte hon tyckte de var sååå fina så hon var tvungen att ta en bild på dem. Än idag vet jag inte vad det är och det fanns inte förra gången vi var nere ...
Sedan blev det lite fart på Hilda i alla fall.
Ganska hyfsad dag.
--X--
Nästa dag var det fint väder och matte och jag åkte upp till en av småtjärnarna här hemma. Men det fanns inget vatten kvar där!! Det var som ett golv istället, knepigt ... kom nu, sa matte och vi gick ut en liten bit. Hon hade svårt med balansen men icke jag. Det lät bara så konstigt, knakade liksom.
Sedan gjorde matte något märkligt - hon la sej på mage på det där golvet! Med kameran framför sej ålade hon liksom fram till en liten sten. Hon är bra underlig ibland.
Nästa bild sa hon liknade en pippi .... ja jag säger då det, hon är lite i det blå ibland, visst?!
Efter det hände det jag anade .... hon ropade till och sa hjääälp ..... förstod väl att nåt skulle hända på det där golvet .. men hon hade bara frusit fast nästan .... ja ja, lägger man sej på mage på ett kallt golv så .... nu gick det bra men du skulle ha sett vad blöt hon blev på bena ... ha ha ha. Inte jag.
--X--
Nu har något hänt! Allvarligt alltså. JAG HAR BLIVIT STOREBROR!!! Kolla den här kraken!
Han heter Akito, Heratorpets Akito, och han ska flytta hit nästa vecka .... existerar sådana småttingar .. ja det gör de. Kolla här skillnaden mellan honom och mej!
När matte släppte ner honom på golvet så skällde eländet på mej! Vem tror han att han är va´?
Nu är jag tydligen stor, det ser ju ut så i alla fall. Akito föddes hos hon som sitter i mitten, Monika heter hon. Hon har Heratorpets kennel och vi åkte jättelångt när vi hälsade på. På andra sidan om en stad som matte sa heter Örebro.
--X--
Men nästa dag, tisdag den 12 januari blev som vanligt i alla fall. Himla skönt det! Vi åkte till Louises, till Spårmarkens kennel där jag är född. Det här kallar jag för toppen!
Du vet ju att matte försöker få till den där braiga bilden på mej. Det går ju inte, men nästan! Fast hon hann ju inte riktigt med förstås. Här hade hon chansen men tog den inte!!
Fast här syns hela jag.
Det här kallar jag för lyckliga hundar!
Kolla vad svart brorsan Trazan är, fast de kallar honom för Klason numer. Varför? Har ingen aning.
Matte hon sa att det var bra grant ute ... nåja, rättså fint var det.
Kan du tro att det här är min vackra morsa Rothe? Hon har allt ställt till sej här.
Men det roligaste var allt att springa tillsammans med de andra.
Mamma igen
Sedan kommer en bild på min syrra, Theron.
Kolla mössan! Kennelmorsan Louise har köpt sej en ny mössa! Den syns va´?
Krusidullhunden Alice hade en jacka på sej! Ja hon är ju så liten så hon fryser så lätt sa de .. inte får jag någon jacka när jag fryser ...
Somliga av oss är vackra! Brorsan Traza här tex.
Du vet vad mobbing är va? Det här är mobbing!
Men jag är så snabb att jag sprang ifrån mina syskon.
Tänkte gå fram till kossorna men .... nääe ... jag backade.
Traza och jag började mobba krusidullan iställe. Det här kan vi kalla för en superdag alltså.
--X--
Onsdagen den 11 januari så var jag tillsammans med min syskon på isen igen och hade himla kul. Loppan och min mamma rykte ihop så att tussarna flög omkring dem och vad det gällde? En tuggad pinne! Ja se tjejer alltså. Louise blev så arg så arg så arg. Har aldrig sett en människa bli så ilsken. Vi blev att lite spaka allihop, inte krusidullhunden Alice, hon vill vara med att slåss hon men fick ingen chans, tur det för hon är ju så mycket mindre än alla andra.
På kvällen, sovdags! Ja då kommer Louise och Troll, DÅ SKA VI UT OCH ÅKA BIL!!! Käre nån så konstigt men jag är med på allt.
Vi åkte till ett jättestort ställe, det var hiskeligt varm och matte talade om att det var ett värmeverk. Här fanns Uffe också! Kul kul.
Kolla vilken konstigt ställe! Har aldrig sett på maken.
Men sen du, sedan blev det tufft! Riktigt tufft alltså. En jättekonstig trappa där alla stegen var trasiga, i alla fall kunde man se genom den. Usch.
Till och med golvet var trasigt! Fullt av hål och en massa piggar. Gjorde inte så gott i mina stackars tassar ska du veta.
Det allt bäst att se sej för.
Och där skulle de leka! Sickna konstiga människor jag umgås med men visst, det är okej för mej. Jag drog och slet så gott jag kunde.
Vi drog ner till källaren och där, kolla min stil, där var det spännande!
Där hade de gömt den där lekgrejen, jag tog den.
Så ville Uffe leka mer och det är ju självklart att jag ställer upp på sånt.
Hade med mej den ända upp till stora dörren och ända in i bilen. Den är MIN nu!
--X--
Så blev det torsdag och se det blev en riktig soffdag ... men först skulle matte och jag åka och handla ett fint skinn åt den där lille kraken som ska flytta hem till oss på måndag. Har jag inte talat om honom tidigare? Jooo det har jag ju, Akito heter han ju. En riktig liten småtting!
Efter det slappade Daniel och jag i soffan en stund. Vi somnade men vaknade till när matte hämtade kameran.
Då kom syrran, Malin du vet. Den där svartingen. Hon ska icke få leka med Daniel tyckte jag.
Men Daniel han sa att jag skulle lägga av med att jaga Malin ... okej okej då, vi kan väl lira lite snöre du och jag då ....
Så säger matte att vi är ena riktiga stôllprôppar Daniel och jag ... vadå stôllprôpp!!
Jag gillar Daniel, ibland gillar han mej inte så mycket.
Men jag ger inte upp! Nehej då.
No way!
Om du inte vill så biter jag dej!
Kändes va´? Känn på den här då!
Jag gillar när det blir svårare! Tro inte annat Daniel lille.
Daniel kramas och jag bits!
Då tyckte matte att vi skulle lugna oss och att THEO SKA INTE VARA I SOFFAN!!!! Så jag fick ett fint och gott ben istället. Det går såå bra att ligga på golvet och tugga på det. Jag vann på det hela tycker jag.
--X--
På fredagen var Daniel inte hemma på morgonen, usch så tomt och tråkigt. Jag gick omkring och letade lite efter honom tills matte sa till mej att sluta. Då satte jag mej och tittade på henne och till slut förstod hon allt. Vi packade in oss i bilen och åkte uppåt tjärnarna. Ja det får väl gå det också i brist på lekkompisen Daniel ... *suck*.
Vid den trettonde tjärnen, Trettjärn säger matte att den heter, var det sådär konstigt igen. Inget vatten bara ett hårt golv, det heter is faktiskt.
Det är halkigt men jag har ju klor. Matte har satt på sej extra klor hon, halkskydd heter det och hon gick faktiskt mycket bättre idag på isen. Men hon skulle ju kika på de allra konstiga saker som hon gillar. Hur isen ser ut på nära håll och så.
Men ibland fotade hon allt mej också.
På isen blåste det snö, jag vred mej som en mask ibland för att hinna med OCH ha balans.
Sedan gick vi upp i skogen en slovisch, där hittade vi en torrgran som nästan blåst ner .... åh stackars myror sa matte ... vadå myror? Jag såg inga myror! Snurrig är hon allt.
--X--
Vem kom hem på eftermiddagen om inte Daniel ... åååh han ville greja med mej. Borsta är skönt. Ja innan det plågade matte mej! Hon stack små pinnar i öronen på mej - ligg nu stilla Theo, sa hon. Icke, tänkte jag men hon var förbaskat envis - *suck*, mycket mer envis än vad jag är. Till slut var hon nöjd och visst .. det gjorde ju inte ont så.
Kolla Daniel och hur jag gillar .....
Vem la sej inte i om inte syrran Malin! Att hon alltid ska störa mej! Hon försökte pilla på min svans! Jäkla ohyra det är hon.
Men Daniel sa till mej att sitta stilla och så fortsatte han med borsten ... mmmmm.
Efter det gjorde han något som jag aldrig nånsin kommer att förlåta honom för - HAN LYFTE UPP MALIN PÅ BORDET OCH BORSTADE HENNE OCKSÅ! Vadå vadå?!
Svikare!
Inte nog med det, han började leka med ohyran också! Jag trodde inte mina ögon men jodå!
Jag ger upp!
--X--
Fast på kvällen åkte vi hem till matte Kristin och det är ju alltid kul. Här hälsar jag på en alldeles ny liten fyrbening de kallar för kalv.
Sedan skällde jag på de här men då röt matte - UT THEO!
Ja ja ja ... tjata .... ! Lekte med Kellie istället!
--X--
Nästa dag skulle vi jaga en buse hade matte och Louise bestämt. Eller rättare sagt, vi skulle leta rätt på en buse. Här går vi in.
Det fanns ingen där vi kom in och jag sa till matte - nedför trappan! Den var lite läskigt smal och brant men ner kom vi.
När vi sedan hade hittat busen så hade Louise tappat bort sin plånbok, söök Theo sa matte och det var ju inga problem.
Den hittade jag, och så packade de in mej i bilen och for iväg för miljöträning på galler. Vadå galler, det gör ju ont i tassarna men det tog de ingen hänsyn till. Ankan jag har bak i bilen var med hela tiden. Det tyckte Louise var lite skrattretande men va´? ... det var ju kul det.
Inte nog med det, upp på en jättehög trappa skulle de ha upp mej! Ja matte följde också med.
Men efter det fick jag springa omkring lite grand. Det var skönt för tassarna det.
Lite finkort skulle matte ha såklart. Okej då ... ser du ankan?
Jag hade mera spring i bena, ja spring då sa matte - och det gjorde jag.
--X--
Dagen därpå hände något stort, mja rättare sagt något litet, el någon liten kanske. En liten krake flyttade in till matte, Malin och mej. Han heter Akito, Heratorpets Akito. Hans pappa är Spårmarkens Dizel! Kommer du ihåg honom? Han som jobbar inom Kriminalvården. Akitos mamma heter Heratorpets Steffie och hon är fin. Jag har lekt med henne och några till.
Vi åkte bil och så när vi kom hem igen hade matte ett knyte i famnen. Jag tyckte han luktade mycket annorlunda. In i köket kom han och visst ... okej, lite häftigt var det. Jag har fått en "lillebror" sa matte. Var hygglig mot honom nu, nja ... för det mesta kanske.
Fick ett av de nya tuggbenen så .... är priset för det att vara hygglig så visst, okej.
Dagen efter det, nu är det tisdag den 17 januari så åkte vi hem till mitt andra hem. Hem till Kristin du vet och jag och Kellie hade jättekul. Akito gick väl omkring lite grand han också så han får väl hänga på då.
Det går faktiskt att busa lite med Akito.
Han får väl bo kvar här då ...
--X--
Fredag den 20 januari sov vi på förmiddagen allihop. Matte hade jobbat på natten och vi, Akito och jag förstås har varit hos matte Kristin med anhang. Härliga kvällar och nätter!
Men nu är det fredag och jag ska visa dej hur stor jag är om man jämför med Akito. Kolla!
Fast vi har rätt kul tycker jag. Vad han tycker kvittar men han brukar vara med på noterna.
En sak som jag inte gillar så mycket är att man nästan alltid får vänta på honom.
Åh då får han springa ikapp. Han har lite svårt med att få ordning på benen men ikapp kommer han för det mesta.
Nästa bild - där ser du vad snabb jag är. Mattes kamera hinner ju inte med och Akito är på väg åt fel håll ... el om det är jag som tar fel väg kanske ...
Ibland skrämmer jag honom! Deet tycker jag är kul.
Men då blir matte svart i ögonen och säger åt mej att sluta. Okej då .... i utbyte så får jag leta reda på en massa smågrejer hon har tappat i skogen ... duktig är jag.
En rätt bra dag har det varit.
--X--
På lördagen åkte vi upp till Louise. Matte och hon skulle fota oss hundar. Eg skulle vi varit med dem ut till ett ställe i skogen men vi fick punktering på vägen upp till Storfors så Louises Stefan fick komma och hjälpa oss med att byta däck. Så då åkte vi direkt hem till Louise efteråt.
De skulle fota den där lille skithunden Akito. PÅ BORDET, på en ny jättemjuk filt och då ville ju jag också vara med såklart. Utan att de märkte något så tog jag ett skutt upp på bordet jag också. Vadå vadå?? varför skulle inte jag få vara med alltså?
Såklart att det blev ett kaos men ... lillen hade ju nästan somnat så ... nån skulle de väl fota då varför inte?
--X--
Dagen efter var en vanlig dag hemma. Det hände inte så mycket. Vi har nu kommit till 22 januari och skithunden är inte mycket till hund än.
Men han kommer att bli lika stor som jag är säger matte, snart så. Men det tror jag inte ett dugg på. Inte är han så värst på att springa än heller.
Samma pinne som jag gillar ska han ha också.
Han är i alla fall inte rädd för att gå över bron. Det testade matte och jag idag. Han var riktigt duktig måste jag säga.
Fast det där med att hinna med?? No no no, där fick han det svårare. Ha ha ha.
När vi kom hem igen fick vi varsitt gôttigt ben, det är smaskens det.
--X--
Vilket fint väder det var dagen efter. Men då var vi tvingade att hålla oss lugna på förmiddagen! Sol och ljust betyder dag och då ska man vara ute tycker jag. Matte hade jobbat på natten så hon sov och sov och sov ... men tillslut, äntligen kom vi upp och ut. Här är jag herre på täppan.
Matte tycker att jag börjat växa till mej säger hon ... va´? ... fattar nada .. men hon vill fota mej så ofta att jag börjar bli van nu. Här har jag fått syn på Malin, den där som de säger är min syster du vet - svartingen.
Hon kommer alltid efter oss när vi är ute. Här smyger hon på Akito, det är bra tycker jag för ibland blir han så rädd sååå ....
När vi kom hem packade matte in oss i bilen. Vi skulle byta däck. Vilket konstigt ställe alltså! Det dundrade, pyste och hamrade. Jag var nyfiken som attan.
Akito hängde på.
Oj så de skulle kela med honom, jag fattar det inte alltså.
Åh här ramlar han ner från knäet på killen ... jisses!
Var ju tvungen att kolla att lillbrorsan klarade sej. Det gjorde han.
Vi fick springa omkring som vi ville, och det ville vi!
Jag hittade en spännande trappa så jag sprang direkt upp. Lillbrorsan tänkte nästan följa efter. Fyra steg tog han, sen blev det stopp.
Sedan sprang vi ännu mer. Skitkul var det.
En kille började leka med mej. Det var bra, för de ville bara kramas annars och särskilt med lillbrorsan.
Den här kramade i alla fall mej.
--X--
24 januari, snart går jag in på min åttonde månad men det är många dagar kvar att uppleva mycket.
Idag fick jag träffa, ja Akito också förstås, två nya hundar. Det ÄR HUNDAR säger matte. Kolla!
Den ljuse sprang fort, vi hade jättekul.
Åh sedan fotade de brorsan, stackars honom ....
--X--
Dagen efter det, den 25 januari så åkte vi upp till Louise i Lungsund igen. Jag gillar faktiskt det stället och vi springer alltid så himla mycket. Det är bra det. Idag skulle vi ut på isen ... nice!
Visst ser det härligt ut!
Lillbrorsan alltså .. jag skäms, han kan inte hålla sej på fötterna på isen .... halkar och snubblar när det går för fort .... jisses ....
Försökte att inte se det ....
Sedan förstår du, då skulle matte fota mej och brorsan Tramz! Men det ville vi INTE!
Snälla ... sa matte ... okej då, titta upp brorsan, bild ska det bli!
--X--
Dagen efter var vi bara hemma. Jag försökte skrämma lillbrorsan ... kolla!
Men faktiskt, han börjar hänga med nu.
Men stor som jag? ... icke!
--X--
Nästa bild tycker jag att matte har lyckats med - ser jag inte GRYM ut?
Lillbrorsan Akito är ju bara sååå liten!
--X--
Den 29 januari, söandag, var vi till Louise för Akitos mormor, mor och brorsa skulle komma dit. Vi jagade också pudel, krusidullhunden du vet.
Åsso skulle det fotas .... *suck* ett riktig familjefoto alltså.
--X--
